Nordman och grisbonden på frammarsch

By lagercrantz

Bara timmar kvar till Schlagerfinalen och jag är nervös. Vinner Nordman befinner vi oss i ett kulturellt mörker som är värre än det Ian & Bert stod för när de hade drag under galoscherna.
Tyckte att Niklas Ekdahl gick lite långt när han tidigare i veckan drog en parallell mellan Nordman och Sverigedemokraterna.
Men igår slötittade jag på Let´s Dance och höll just på att slumra till, förnöjt invaggad i tron att grisbonden äntligen var utröstad, när Danny Saucedo i stället fick lämna tävlingen. Danny Saucedo! Varför?
Alla som följt Let´s Dance vet att det inte finns någon rationell förklaring. Jag vill inte påstå att tittarna skulle vara rasister som röstade ut honom och behöll grisbonden. Men den enda rimliga förklaringen är att det just nu finns en stark förkärlek till den svenske urmannen. Till grisbonden. Till Nordman. Och till Jimmie Åkesson.
Kärleken till den svenska myllan är så stark just nu att miljöpartiet väljer att mörka att kossorna och grisarna är mycket mer växhuseffektsdrivande än flygplanen.
Globaliseringshatet gror och svenska folket vill hem till byn. Därför åkte Danny ut i går. Och därför lyckas Nordman ikväll.
Det är hem till byn som gäller. Globalisering och latinokungar som Danny göre sig icke besväret.
Får otäcka vibbar av Blut und Boden.

Etiketter , ,

2 kommentarer till “Nordman och grisbonden på frammarsch”

  1. antiism säger:

    Du måste fanimej va en utav dom mest korkade bloggarna som finns!

  2. Falkblick.nu » Nazistjakten säger:

    [...] Det är förvisso sant att vänsterns användande av ord som “rasism” och “nazism” saknar all sans och proportion. Men innan högern – i synnerhet de Israelvänliga delarna, dvs. större delen, av den - börjar kritisera vänstern för detta borde man sopa rent framför egen dörr. För ingen slår Israelvännernas missbruk av i synnerhet nazismen. Till anklagelserna om antisemitism mot var och en som är tillräckligt kritisk mot Israels politik ska läggas ett yttrande som detta, av de liberalerna PM Nilsson och Leo Lagercrantz: [...]

Skriv ett svar