När Anna Lindh var miljöminister i Ingvar Carlssons andra regering (94-96) försökte hon ändra tjänstebilsbeskattningen så att folk skulle betala mer om de använde mer bensin. Förslaget hotade de stora törstiga märkena Saab och Volvo och hon mötte därför stenhårt motstånd. Den borgerliga oppositionen ylade ikapp, men svårast var kanske dåvarande Metall-ordförande Göran Johnsson som ville rädda jobb på Torslanda och i Trollhättan.
Nästan 15 år senare ser vi resultatet av den politiken med miljardförluster i svensk bilindustri och tunga varsel i Göteborg. Den viktiga frågan nu är egentligen inte om Volvo och Saab kommer att överleva utan vilka andra kortsiktiga eftergifter staten gör idag för att rädda gamla och förlegade industrinäringar. Ingenting är farligare för svensk ekonomi än den samlade konservatismen hos direktörer, fackliga ledare och politiker.
Etiketter Anna Lindh, Volvo
juni 25, 2008 kl 10:43 e m |
Jamen det är ju just DÄRFÖR lagstiftning ska vara progressiv.
Lagstiftning är det nya konkurrensmedlet för nationer.
juni 26, 2008 kl 12:31 f m |
Svårt med glesbygd, typ Sverige eller Nebraska. Det finns egentligen inget som ger oss företräde att bygga bilar eller utveckla mobiltelefoner. Men vi har gjordet hittils!
Min gissning: bra grundläggande utbildning. Social rättvisa. Sjukvård o sånt.
Visst, allt kan skapas nån annanstans men vill du njuta av det måste du bo där. Och där arbetar fattiga barn för oss.
juni 26, 2008 kl 2:47 f m |
På 70-talet sålde Volvo och BMW ungefär lika många bilar per år. Idag går det 5 BMW på varje såld Volvo. Även Audi har gått om Volvo och säljer ungefär dubbelt upp mot svensken.
En liten biltillverkare måste nischa sig och det har Volvo och SAAB gjort. Problemet är att de tillverkar bilar som marknaden inte vill ha. Det beror nog på fel folk i styrelserummen snarare än att våra politiker inte fått ta ut mer skatt.
juni 26, 2008 kl 7:33 f m |
EXAKT så! /annika