Archive for maj, 2008

Socialstaten och invandringen

maj 30, 2008

Hm, det var ju faktiskt trevligt att skriva i sin gamla tidning. Den här texten har jag idag på Wimans sida:

Stefan Jonsson har i Dagens Nyheter (27/5 och 28/5) skrivit två artiklar om den strukturella diskrimineringen av invandrare och om historien bakom osynliggörandet av Masoud Kamalis utredning. Jonssons tes är att den opinionsbildande klassen sedan några år tillbaka blockerar tanken på att det svenska samhället har rasistiska problem och att dessa är den avgörande orsaken till att bland annat förvärvsfrekvensen bland invandrare är lägre än bland infödda. Därmed öppnas möjligheten att rikta den politiska kraften mot invandrare som individer och ställa krav på egen försörjning etcetera, vilket den borgerliga regeringen nu ämnar göra med ganska stor tydlighet.
Som så ofta är Jonsson mycket vänsteramerikansk i sitt synsätt, vilket ibland är fruktbart i en svensk miljö. Men utan att för ett ögonblick förringa de rasistiska problem som faktiskt finns tror jag att han i huvudsak har fel i sin eländesbeskrivning. Jag tror att Sverige fungerar överraskande bra som invandrarland och att det finns starka skäl för att ha en generell socialpolitik och inte den positiva särbehandling som är vanlig i USA och som är den enda möjliga slutsatsen av Kamali.

Ett grundproblem för Jonsson är hans och vänsterns dåliga självförtroende i synen på vad svenskarna kallar folkhemmet och tyskarna socialstaten. 90-talets olika sociala chocker brukar ju utnämnas till början på slutet för de värdesystem som vänstern hyllar.
Men den motsatta tolkningen är egentligen mer rimlig. Om man ser till det praktiska utfallet under den ekonomiska krisen var trygghetssystemen centrala för att klara den extremt snabba ekonomiska omvandlingen. En tredjedel av industrijobben försvann på bara några år och om Sverige inte hade haft starka a-kassor, kommunal vidareutbildning och en snabb statlig högskoleexpansion hade den sociala nöden satt absolut stopp för moderniseringen.
Sverige avverkade i rekordfart en lång rad av de reformer som de flesta EU-länder fortfarande inte vågar ta i.
Om man på samma sätt ser till det praktiska utfallet vad gäller flyktinginvandringen är det långt ifrån säkert att misslyckandet är så stort som många hävdar. Flyktingkriserna i Iran/Irak/Libanon på 80-talet och Balkan på 90-talet har lösts på olika sätt i olika länder och inget land har perfekta svar i så svåra sociala frågor.

I Sverige var det dock tydligt att socialstaten fungerade som en öppen och inkluderande institution som löste helt nödvändiga praktiska problem som hyggliga bostäder, försörjning och utbildning.
Och samtidigt som många problem fortfarande väntar på en lösning kan man konstatera att Sverige inte har någon omfattande extrem islamism, att svenska förorter inte brinner på somrarna, att förvärvsfrekvensen hos utomeuropeiska invandrare är starkt uppåtgående och att studenterna på de naturvetenskapliga fakulteterna oftare har balkanklingande efternamn än spelarna i det svenska fotbollslandslaget.
Utan en stark socialstat hade invandringen varit detsamma som invandrande fattigdom och knappast accepterats.
De politiska reaktionerna på 90-talets omvandlingar gav i huvudsak också ett starkt godkännande för fortsatt öppenhet och för en stark socialstat.
I valen 1994 – med galopperande arbetslöshet, budgetunderskott och flyktinginvandring – sa valmanskåren ja till det parti som tydligast slog vakt om socialstaten, nej till det enda parti som på allvar försökte slå mynt av invandringen och senare på hösten ja till medlemskap i Europeiska unionen.

Det var ett styrkebesked som bar Göran Persson under 12 långa och framgångsrika år och som i grunden fick borgerlighetens stora parti att ändra uppfattning i centrala frågor.
Det riktigt uppseendeväckande är ju att moderaterna blivit socialpolitiker på allvar. De är numera mycket intresserade av trygghetssystemens funktionssätt och effektivitet och socialstaten åtnjuter återigen reformistisk omsorg efter en alltför lång paus. Det gäller sjukkassorna och a-kassorna, men också de ”socialförsäkringar” som inkluderar invandrare, det vill säga de olika varianterna på socialbidrag. Här liksom överallt annars hävdas en ganska klassisk svensk/socialdemokratisk arbetslinje och det gäller alla – om du kommer från Södermalms krogkvarter, Gällivares glesbygd eller Pristinas förorter är du jämlik inför Anders Borg.
Länder med en svag socialstat, som USA, har av naturliga skäl svårt att inkludera alla och har därför en tradition av riktade åtgärder mot särskilt behövande. Den svenska traditionen är annorlunda. Alla ska med, som någon sa 2006, och det har visat sig överraskande framgångsrikt i en tid då ekonomi och befolkning internationaliseras.
Och då är det av naturliga skäl kontraproduktivt att föra en socialpolitik som riktar sig mot invandrare och som på väsentliga punkter skiljer sig från vad som gäller för alla andra.
Vad den opinionsbildande klassen egentligen är vet jag inte, men jag är ganska säker på att den allmänna uppslutningen kring välfärdsstaten just nu är en mycket starkare kraft än konspirationer mot SOU-utredningar.

PM Nilsson
 

Berätta sanningen om Pelorus Stockholmsbesök

maj 29, 2008

Varje morgon sedan drygt en vecka tillbaka ser jag Pelorus där hon skiner vid Stadsgårdskajen.

Och för varje dag som går blir jag bara mer och mer nyfiken – vad gör hon här?

Först trodde jag att det handlade om att Arbromovich tänkte värva Svennis. Men det tror jag inte längre.

Min senaste konspirationsteori handlar om att miljardschabraket ligger här för att härbärgera mäktiga möten under Irak-konferensen. Irak, olja, USA och Putins oligarkkompis yacht.

Kanske har jag livlig fantasi, men det är en skam för svensk journalistik att ingen ens försöker ta reda på vad som äger rum på Pelorus.

 

Om svensk press fungerat hade Tv4:S Niklas Svensson, Bladets Oisin Cantwell, Terese Christiansson och Expressens Micke Ölander befunnit sig i ett veritabelt krig med Abromovich vaktstyrka, med Secret Service och inte minst, med varandra. Ovanstående murvlar hade bevakat toppmötet i grodmansdräkt, sovit utanför Grand, pumpmarkerat Göran Persson (han sågs nyligen i en svart Merca med privatchaufför) och – kanske – utgett sig för att tillhöra Säpo.

Men vad gör Sveriges bästa skjutjärn i dessa dagar?

Sover ruset av sig efter en hård natt på Spymlan?

Ölar med Per Bjurman i New York?

Plockar blommor i Slottsparken tillsammans med döttrarna?

 

 

 

 

Alla dessa listor

maj 29, 2008

Vad ska man med copy till när vi har Resumé? Med motiveringen ”Ska nu exportera sina digitala tyckarfärdigheter i hybriden DN Debatt möter Facebook. Kan det bli annat än bra?” landar vi på en värdig 27:e plats på tidningens åsiktsmaskin-lista. Det är stort. Nästan lika stort som att denna blygsamma blogg var större än Bildts under veckans första dagar, vilket gjort min kollega Leo gladare än om han fått Stora Journalistpriset.

I morgon hejar vi alla på Viggo när han gör sina 42 kilometer i ett stekhett Stockholm Marathon.

Condis största insats

maj 29, 2008

Det fanns en tid då jag prydde redaktionen med bilder på Condoleezza Rice. Det gör jag inte längre. Och jag litar inte på vad hon säger och tror inte att hon har makt bakom orden. Tyvärr delar jag detta tvivel med väldigt många andra och detta är kanske USA:s och därmed den demokratiska världens största problem just nu. Vad hon säger eller inte säger på Irak-konferensen i Stockholm idag har ingen eller liten betydelse.

Vad som däremot har betydelse och vad som kan komma att bli Bush-administrationens mest bestående insats är att hon tillsammans med Colin Powell har visat att afroamerikaner kan inneha de högsta ämbetena. Utan deras närvaro under de åtta år som gått hade Obama haft en svårare uppgift att vänja USA vid tanken på en svart man i Vita huset.

Britts bokbål

maj 28, 2008

Hehe, alltid skojigt när någon inte riktigt vet varför hon är så arg. Britt Edwall är i alla fall skitsne i Expressen kultur idag, så mycket är klart. Efter flera genomläsningar har jag lyckats utröna följande Britt-teser 1: Deckare är alltid dålig litteratur 2: En del dåliga deckare är bättre än andra dåliga deckare. 3: Det är vidrigt när dåliga böcker säljer bra. 4: Bokläsarna borde därmed skämmas.

Superkul!

Men allvarligt: Har Edwall vad som krävs för att göra en Leif GW? Eller är det stendöd debatt?

Vems dagbok vill du läsa?

maj 27, 2008

Ok Karin, du vinner den här debatten på stilpoäng.

Är nog mer berörd av att min farfars brors dagböcker brunnit upp än jag tidigare under dagen velat erkänna. Gick faktiskt och köpte en brandsläckare på Clas Ohlson i dag. Men inte för att rädda mina dagböcker. Har faktiskt haft sådana inlåsta i skrivbordslådan. Men så en natt – kanske var jag inte helt nykter – fick jag för mig att läsa dem och fann resultatet så nedslående att jag slängde allihop. Hade jag varit ett konstnärsämne hade jag dränkt mig tillsammans med anteckningarna eller åtminstone eldat upp dem.
I dag ångrar jag att jag slängde skiten men kanske kan jag återskapa den och en vacker dag ge ut alstret på Bonniers (jodå, där fanns en hel del tarvlighete om kända personer).

Dagens fråga: Vems dagböcker vill du helst läsa? Snälla, skriv till boggen och berätta.
Här kommer mitt svar: Linda Skugges.
Frågade i dag Skugge om hur ofta hon skrev i sin superhemliga dagbok.
Linda: ”Jag skriver inte dagbok”.
Jag: ”Skämtar du. Det är klart att DU skriver dagbok. Någon gång måste vi få veta vad som egentligen rör sig i din skalle.”
Linda (ser ut som något mittemellan ett frågetecken och ett dollartecken): ”Men jag kan väl inte skriva när jag inte får betalt?”
Jag: ”Förstår du inte att det är världens bästa pensionsförsäkring? Om 20 år kan du casha in miljoner på den”.
Linda: ”Jag skriver bara om jag får förskott”.

Bitterfittan Leo

maj 27, 2008

Aha. Leo är sur, för han fick inte följa med till Riche! Typiskt utslag av manligt bitterfitteri. Och jag tycker mig skönja ett mönster här: Först Skugge, nu undertecknad. Så fort Leo känner sig dumpad utnämner han sig själv till världens finaste martyr och jämställdhhetshelgon.

Du får ta det här med honom, PM. Annars har vi ett PR-problem. Tänker verkligen inte åka på konferens om det ska vara så här.

Försvarstal

maj 27, 2008

Karin, det där kunde du ha besparat mig. Hur ska jag förklara för PM? Risken är stor att han tycker att det här blev droppen.
Har inget bra försvar men försöker ändå. Här kommer sanningen och bara sanningen om Karins och mitt morgonmöte:
Karin, 8.30: Vi slår läsar rekord på bloggen.
Leo: Bra. Det är viktigt att smida medan…skriv något omedelbart.
Karin: Jag är så bakis. Jag och en annan framstående feminist tillbringade natten på Riche. Vet inte vad jag ska skriva. Hjälp mig.
Leo: Vad brukar du skriva om? Medelklasss förkärlek för små bröst. Det var väl bra. Fortsätt på den linjen. Det är vackert väder och ditt favvoämne är mer aktuellt än någonsin. Skriv om bikinis!
Karin: Gud vad sexistisk du är.
Klick.

Är det inte orättvist:
Jag hemma och lagar mat, tvättar, stryker, manglar, läser godnattsagor, lagar frukost, byter blöjor.
Karin: På måndagsparty med coola feministkatter på Riche.
Tycker att Karins dom över mig känns unket matrarkal.

Tuttar, part two

maj 27, 2008

Redaktionsmöte i mobilen

Leo: Bikini! Blogga om bikinis!

Karin: …

Leo: Jajaja! Alla vill läsa om beach 08, skitbra!

Karin: Hm.

Leo: Eller? Kanske inte?

Karin: Vi hörs sen då Leo.

 

Linda!

maj 27, 2008

Usch vad alla verkar vara ledsna i dag. Wiman, Ferrer, halva min släkt med flera är förtvivlade över att Olof Lagercrantz dagböcker brunnit upp. Självklart respekterar jag deras känslor. Men själv känner jag mest lättnad över att ingen människa kommit till skada.
Kan tycka att det finns dagböcker så att det räcker och blir över just nu.
Inte heller PM är i form. Vet inte vad det är som gnager honom. Har försökt pigga upp honom med att vår blogg gått om Bildts i popularitet. Men detta faktum tycks bara göra PM på än sämre humör.
”Allt är Lindas förtjänst. Glöm inte att vi bara är en undersajt till Skugge”, säger PM.
””Jag tror att det har med Karin att göra. Hon har bra karma och driver massor av trafik till bloggen.”
Nu sitter han i möte med Alexander Jamal. PM verkar tina upp. Antecknar och ritar i sitt block. Jamal nickar gillande. Tror att PM är nöjd med att äntligen få föra konstruktiva samtal med en vuxen människa.
Jag är i alla fall på topphumör. Har försonats med Skugge. Det har gjort så ont att vara osams med henne. Men nu ska vi lurra på East.
Lindas blogg är omistlig. Men tänk om man fick läsa hennes riktiga dagbok! Skulle kunna ge min högra arm för att få göra det.
Linda, lås in dina dagböcker i bankfack. De får under inga omständigheter gå förlorade.