Illerism

by

Jag hade en gång en iller. Hon fick en massa ungar och var ganska bra på att jaga kaniner. (Skånsk variant av grytjakt. Illern skickas ner i kaninhålet och man skjuter när kaninen springer ut. Koka helst i mjölk, smakar ungefär som kyckling.) Illern bodde i en bur i trädgården, bet inte, kom fram när jag kallade och åt ur handen. När jag släppte ut den på gräsmattan var den likadan. Kom när jag kallade, bet inte och åt ur handen. Men efter fyra minuter glömde hon att hon var tam. Hon sprang längre och längre bort från mig, började hoppa som en glad unghund, kom absolut inte när jag kallade, ville inte ha min mat och bet när jag försökte ta den.

Ungefär så känns det efter fyra dagar i Karlskrona skärgård. 

Advertisements

2 svar to “Illerism”

  1. Ulla Nilsson Says:

    Det är bra! Behåll vildheten – den behövs!

  2. catia Says:

    Hej Pm, försöker få tag på dig kan inte du mejla dina nya kontaktuppgifter till mig på catia.hultquist@dn.se?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: