Hittepå om våldtäkt

by

Att ”hitta på” en självupplevd våldtäkt som Katrine Kielos gör i ”Våldäkt och romantik” verkar riva upp gamla feministiska sårskorpor. Där under varar frågor som handlar om representation och autenticitet, för att nämna ett par. Aftonbladet Kulturs Ulrika Stahre gillade det berättartekniska greppet, men påpekar att jagformen är problematisk eftersom den exkluderar kvinnor som inte är som Kielos: vit, hetero, utbildad, osv. I Expressen kultur tyckte Therese Boman att fejkjaget förvirrade. Vad ska man göra av en våldtagen kvinna som inte finns ”på riktigt”, ungefär.

Man kan väl lyssna på henne? Även om hennes erfarenheter inte är allas? Inom just feministisk litteratur visar väl en rad fiktiva kvinnoöden att det personliga som politiskt verktyg inte är låst till det biografiskt allmängiltiga.

Jenny Westerstrand skriver för övrigt intressant om mottagandet av boken.

Advertisements

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: