Feministernas problem med Clinton vs Obama

by

Nu när det är över börjar de feministiska analyserna kring Obamas seger över Clinton droppa in. Idag skriver både Anna Dahlberg i Expressen och Katrine Kielos på Dagens Arena med den helt riktiga grundanalysen att en kvinna på den amerikanska presidentposten inte nödvändigtvis skulle ha inneburit en seger för kvinnosaken; i praktiken. Att det inte heller var sexism som förde fram Obama på Clintons bekostnad äger säkert också sin sanning, även om de amerikanska mediernas Hillarybevakning präglats av misogyna påhopp från starten.

Däremot är det lite lustigt hur både Kielos och Dahlberg tar spjärn mot ett feministiskt konsensus som jag inte känner igen, åtminstone inte i förhållande till svensk debatt: den om Hillary som en symbol för att Kvinnor också Kan, och att detta symbolvärde borde vara överordnat Svart Man Kan också.

Är det inte snarare så att det från feministiskt håll varit väldigt tyst om just den här symbolproblematiken det senaste halvåret? Vilket i sig ter sig en smula märkligt, eftersom uppställningen Clinton/Obama samlar rätt många av de maktorningar som feminister idag mobiliserar en massa tankekraft för att hålla koll på – i andra sammanhang. Samhälliga assymetrier som handlar om ras, klass, kön, osv.

De flesta feminister skriver väl under på det personliga som politik, men jag skulle tippa att ganska många dragit sig för att diskutera Obama/Clinton som just symboler för någonting större. Det är en sak att koppla på hela den intersektionella teoriapparaten i förhållande till sammanhang och grupper. Att dra diskussionen till sin spets via två presidentkandidater verkar vara en helt annan; kanske farligare. Ingen vill liksom bli ertappad med att försöka rangordna förtryck.

Alltså: tystnad. Det är lite synd. En sådan diskussion hade varit ganska nyttig.

Advertisements

Etiketter: , , ,

3 svar to “Feministernas problem med Clinton vs Obama”

  1. The Atlantic Says:

    Oavsett vilket – The Atlantic har i sitt senaste nummer en mycket intressant analys av underliggande strategier och strömningar i kampen mellan Clinton och Barack.
    En försiktig gissning är att den artikeln lusläst av samtliga pr-konsulter och svenska valtaktiker som i dag grunnar på det kommande svenska valet.

  2. pmnilsson Says:

    En annan sådan på-sin-spets-diskussion gäller Sahlin och det faktum att Sverige för första gången nu har chansen att få en kvinnlig statsminister. Även här är det överraskande tyst. När strukturerna övervinns av enskilda individer tycks intresset upplösas inför det gamla vanliga: valbarhet, personliga kvaliteter, klassiska ideologiska skiljelinjer, kompetens, det vill säga det som männen alltid har pekat på när frågan ställts om deras överväldigande majoritet. Jag är faktiskt häpen.

  3. B-W Says:

    Asymmetrier.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: