Författararkiv

Nu kör vi!

september 1, 2008

Nu är vi faktiskt uppe! Serven kraschade – som sig bör – efter bara några minuter då våra betaanvändare en masse kastade sig in på Newsmill. Men fantastiska Johanna och Bo på Bazooka som knackat Newsmill lovar att den är upp om bara några minuter igen.

Annonser

Socialdemokraten Katrine Kielos efter nomineringen av Sarah Palin: Därför vill kvinnorna rösta på McCain

augusti 29, 2008

Kön kommer att fortsätta spela stor roll i den amerikanska presidentkampanjen. Sedan McCain i går nominerade Alaskas guvernör Sarah Palin har feminister reagerat. De har börjat organisera sig för att övertyga amerikanska kvinnor om att deras rättigheter knappast kommer att stärkas om Palin blir vicepresident.

Men McCain ligger redan bra till hos kvinnorna och nomineringen av en kvinnlig vicepresidentkandidat kan visa sig vara ett smart drag, anser KATRINE KIELOS, socialdemokratisk debattör.

 Förra och enda gången en kvinna var nominerad till vicepresident i USA, då gick det inget vidare. Walter Mondale och Geraldine Ferraro såg 1984 fantastiskt obekväma ut. Och kanske var det inte så konstigt? För hur ska man egentligen hantera en kvinnlig vicepresidentkandidat?

Varje gång Mondale och Ferraro skulle göra vad president och vicepresidentkandidater gör: dvs stå med den ena armen om den andres midja och den andra armen vinkandes i luften till massorna och kamerorna och ballongerna. Ja då såg de bara ut som ett som ett väluppfostrat medelålders par som vinkar av sina barn på garageuppfarten. Var det verkligen de här två som var bäst lämpade att försvara fastlandet när ryssarna rasslade med missilerna? USA var skeptiskt och medierna fick plötsligt helt nya frågeställningar att spekulera kring som exempelvis: ”kommer inte Joan Mondale bli förfärligt upprörd om hennes man upprepade gånger kommer hem sent till middagen och ursäktar sig med att han suttit i privat möte med vicepresidenten? ”

Även om detta inte var anledningen till att Reagan/Bush dunkade hem 49 stater med Walter Mondales hemstat Minnesota som enda undantag så spelade kön en stor roll i kampanjen 1984, vilket Ferraro något bittert konstaterat i sin självbiografi. Geraldine Ferraro gjorde folk obekväma. Ingen visste hur man skulle hantera faktumet att hon var kvinna..

Frågan är alltså om liknande ting kommer dryftas nu när John McCain har tillkännagett att Sarah Palin, den unga guvernören från Alaska, är hans vicepresidentkandidat och visserligen kan sådana diskussioner vara precis vad John McCain vill ha. När Cirkus Obama drar minst sagt fulla hus över halva världen kan McCains kampanj behöva kryddas med egentligen vad som helst som upprätthåller intresset. Men främst är valet av Sarah Palin ett sätt att komma år Hillary Clintons besvikna supporters. Och där spelar kön i allra högsta grad roll: Kvinnor under fyrtio svimmar på Barack Obamas kampanjmöten. Kvinnor över fyrtio gör det inte.

McCain leder bland kvinnor i fyrtioårsålder och än mer bland kvinnor över femtio. 18 miljoner kvinnor stödde Hillary Clinton i juni. När hon hoppade av sa 30 procent av dessa att de hellre skulle rösta på John McCain än Barack Obama.

De flesta av Hillary Clintons supportrar erkänner att Clinton gjorde ett par strategiska misstag i kampanjen, vilka kostade henne segern. Men de är upprörda ändå över styrkan i den sexism som drabbat Clinton.

Det har sålts T-shirts med texten ”Bros before Hos” med en bild av Barack Obama (the Bro) och Hillary Clinton (the Ho). Och gillar man inte den kan man alltid köpa nötknäckaren i form av en kostymklädd Hillary vars ben kan öppnas så att man mellan lår av hårt stål kan tja: knäcka nötter.

När män på ett kampanjmöte skrek ”Stryk mina skjortor” fick det viss uppmärksamhet i media men inte närmelsevis lika mycket uppmärksamhet som om någon skrikit ”putsa mina skor!” till Barack Obama.

När Hillary har kallats satmara, honjävel och manshatare är det många kvinnor som kunnat relatera och när ropen på att hon skulle dra sig ur primärvalet blev allt högre upplevde det som att de blev tillsagda att sitta ner och hålla tyst.

En stor anledning till att så många av Hillary Clintons supporters fortfarande är tveksamma till att stödja Barack Obama är alltså att de tycker att Clinton behandlats orättvist på grund av sitt kön.

John McCains växande popularitet bland kvinnor har under en längre period fött spekulationer att han skulle nominera en kvinna till vicepresident. Att välja en kvinna skulle vara ett sätt att nå ut till den stora gruppen oberoende väljare som kallas ”security moms”, mammor vars oro för nationens och barnens säkerhet förde George W Bush till seger när det begav sig.

Sarah Palin är en politiker som imponerat snabbt och rejält på det republikanska partiet. Och hon har stöd i de delar som är mest skeptiska till John McCain. Palin är dessutom en ung fembarnsmor: Bristol, Willow, Piper, Track och Trigg heter barnen. Hon jagar, åker hundsläde, har vunnit en skönhetstävling, och är lika mycket mot aborter som hon är för att borra djupt och länge efter olja. Å andra sidan är Palin oerfaren och guvernör i en stat med bara tre elektorsröster som i vilket fall som helst hade gått till John McCain.

Sedan tillkännagivandet av Sarah Palins kandidatur gjordes igår har den amerikanska feministiska rörelsen börjat mobilisera. Nu gäller det att övertyga besvikna Clinton-anhängare att deras rättigheter knappast företräds på lämpligt sätt av abortmotståndarna McCain och Palin.

Kön kommer med andra ord fortsätta spela en stor roll i den här kampanjen även efter Hillarys sorti.

KATRINE KIELOS

Katrine Kielos är skribent och tf chefredaktör för Dagens Arena.

Vassa Eggen recenserar Newsmill

augusti 27, 2008

Vassa Eggen förhandsrecenserar Newsmill här.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni: Ni borde besöka kvinnojouren, Zandén och Gyllenhammar

augusti 27, 2008

Kombinationen sex och våld är oförsvarbar, och misshandel ska aldrig accepteras som ett ömhetsbevis. Det skriver jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI  i en replik på Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars uppmärksammade inlägg på Newsmill.

Det finns många besserwissrar inom jämställdhetsdebatten. Självutnämnda experter som menar att om man inte delar deras åsikt, så är man inte för ”riktig” jämställdhet.  Dessa experter, precis som de former jämställdhetsdebatten bedrivs på, behöver utmanas. Därför var min första reaktion när jag såg att två av våra mest kända kulturpersonligheter, Zandén och Gyllenhammar, hade gjort ett inlägg om jämställdhet, att det skulle bli en spännande och intressant läsning. Det var varken särskilt spännande eller intressant tills jag kom till raderna som tar upp frågan om våld mot kvinnor i nära relationer. 

Polisen fick 18 000 anmälningar år 2006 från kvinnor som misshandlats av män de var bekanta med. Antalet stiger varje år. Enligt Brottsförebyggande rådet är mörkertalet stort. Myndigheten håller för sannolikt att dessa anmälningar endast utgör en femtedel av allt våld i hemmet. Omkring 17 kvinnor mördas varje år av någon de har eller har haft en nära relation till. 

Detta är skrämmande siffror och tack och lov så är det få i vårt land som inte tycker att detta är ett samhällsproblem som måste bekämpas. 

Därför blir jag förvånad över att Zandén och Gyllenhammar menar att lite våld (”ömhet i ett slag över munnen”) är väl inget. Tvärtom så anser båda att det är bra för den sexuella samvaron i ett förhållande. 

Sedan när blev kombinationen sex och våld något positivt? Och varför skulle just våld mot kvinnan vara ett afrodisiakum i ett förhållande? Finns det män som vill bli misshandlade av sina partners som ömhetsbevis? En fråga som många utländska kollegor och journalister brukar ställa är: varför blir kvinnor slagna i världens mest jämställda land? Jag har aldrig haft något tillfredställande svar på detta. 
Men den inställning som båda dessa kvinnor har i denna fråga visar att vi fortfarande har mycket kvar att kämpa mot. 

Jämställdhetsdebatten mår bra av att olika åsikter bryts mot varandra. Inte minst mot inställningen att några självutnämnda experter vet hur alla kvinnor borde leva sina liv. Men detta tar priset! Zandén och Gyllenhammar borde avsätta en del av den tid de verkar ha i överflöd till att besöka en kvinnojour.     

NYAMKO SABUNI
Nyamko Sabuni är jämställdhetsminister

Katrin Schulman, rysspolack, om sin folksjäl: Ryssarna fulla av maktmissbruk

augusti 15, 2008

På något sätt kommer Ryssland undan med att missbruka sin makt, menar Katrin Schulman. ”När Ryssland ger sig på Georgien söker de efter uppmärksamhet och reaktion” skriver hon, exklusivt för denna blogg. 

Jag är född i Sverige. Det är väl det enda faktum som gör mig svensk. Jag har nämligen inget svensk blod i min kropp. Jag har blod från Polen och från Ryssland. Jag vet hur den här typen av hjärnor fungerar. Det är makt som gäller. Ju mer makt man har desto större är man. Desto bättre är man. Desto vidrigare blir man. Makten är det enda av värde. Med makt kommer pengar och med pengar kommer lycka. Alltså är makten kärnan i att lyckas. Ryssland går in och raffar åt sig Georgien. Min pappa avskedar en anställd som inte sköter sitt jobb. Han gör det högt och tydligt framför alla som jobbar på företaget för att få maximal effekt på sin makt. Det handlar om makt och det handlar om att provocera. 

Det finns inte en normalbegåvavd människa som sympatiserar med vad Ryssland pysslar med. Klart att gemene man tycker att det är fruktansvärt att en stormakt missbrukar sin makt genom att ge sig på ett oskyldigt och hjälplöst land. Ändå gör Ryssland detta, och på något sätt kommer de undan med att göra det.

När min polska/ryska far avskedar sin personal utan att bry sig om vad det har för konsekvenser så utövar han sin maktposition. Han får en kick av att utöva sin makt för att han har det i sitt blod. En svensk chef avskedar hellre sig själv än att behöva avskeda en av sina anställda. Att behöva meddela en person att denne inte får jobba kvar på etsplats är det absolut värsta som en svensk person kan tänka sig att behöva göra. Min pappa med polskt och ryskt blod får en kick av att vråla ”Du får sparken!”. Ju större massa som hör på desto större kick får han av att vråla.

När Ryssland ger sig på Georgien söker de efter uppmärksamhet och reaktion. Visst, de har väl kanske lite gas och olja i baktanken, men framför allt är de ute efter att provocera världen. Visa att de kan! Självfallet är det här löjligt och fel. Men de får en kick utav det och de lyckas banne mig att provocera.

Katrin Schulman

Katrin Schulman driver PR-byrån Pure PR samt är en av Sverige mest lästa bloggare.

Benny Haag svarar Kullenberg: Spritromantiken är visst skadlig

augusti 14, 2008

En alkoholläkare sa en gång till mig: ”Det är bara människor med alkoholproblem som bekymrar sig över att andra inte dricker.”

Huruvida det gäller i Annette Kullenberg fall vet jag inte.

Vad gäller De Stora Genierna så behöver de säkert ett helrör för att komma till skott. Men det är inte där problemet ligger. Jag är en ytterst obetydlig skriftställare som i dagarna kommit ut med en bok som heter ”Makt, mod och motstånd”. Där strider jag för dom, som likt jag själv, vuxit upp i hem där det supits alldeles för mycket. Jag kämpar för dom som befinner sig runt omkring den som krökar, dom som får ta hand om skiten efter missbrukaren.

Jag slåss för dom, som likt jag själv, druckit alldeles för mycket och kommit till insikt om att jag gjort min omgivning ganska illa. Romantiseringen av Gutår och Bellman och Botten opp, Broder är bara löjlig och befinner sig på en nivå som jag lämnat för länge sedan.

För mig handlar det om den 16-åriga flickan som blir våldtagen av tre män på en efterfest någonstans där ingen minns någonting eftersom dom varit så fulla. Eller den 17-åriga killen som blir söndersparkad utanför en korvkiosk någonstans i Sverige där ingen kan vittna eftersom alla varit så berusade.

Eller alla dom barn, alla dom kvinnor och män som får torka spyorna och tvätta nerpissade trosor/kalsonger efter stora genier eller lastbilschaufförer eller sjukvårdsbiträden eller elektriker eller journalister eller…

Det är där mitt krig utkämpas!

Annette Kullenberg, håna inte dom människor som betalar ett så högt mänskligt pris för andras supande. Det är i allra högsta grad ovärdigt av en tänkande människa, som jag hoppas du anser dig vara.

BENNY HAAG

Benny Haag är skådespelare och författare. I dagarna utkommer hans självbiografiska bok ”Makt, mod och motstånd”.

Bildts pånyttfödelse

augusti 11, 2008

Harmonin här på 17 våningen är total. För en stund sedan var Pontus Bonnier och hälsade på Newsmills redaktion. Han verkade bli uppriktigt glad när jag sa att det är mycket trevligare här på Torsgatan än på nya högkvarteret nere på Kungsgatan.

Karin mejlar intensivt med Filippa K och Maja Lundgren. PM är djupt försjunken i sina vd-sysslor och jag har haft givande samtal med bland annat Anders Wijkman och Roland Poirier Martinsson.

Samtalsämnena under Karin, PM och min lunch på indiern ett stenkast upp på Torsgatan var huvudsakligen familjeprojektet, barnkalas och Carl Bildt.

Både PM och jag har fixat barnkalas i helgen, PM åt Nancy 5 och jag åt Ben 3.

Det kändes som det blev lite tuppfäktning mellan PM och mig om vem som ordnat det finaste kalaset. När jag stolt berättade att jag köpt en motorsåg för barn till Ben samt en polismotorcykel dito fnös PM ”ju mindre presenter desto bättre”.

Sedan berättade PM stolt om succén med tomteblossen som han placerat i den mardrömslikt goda (min anm.) hemmagjorda potatismosen, och då kändes det som att han var bästa pappan.

För övrigt är vi fascinerade av att Bildt jämför Putin med Hitler. Bildt på sin blogg:

”Vi accepterade inte att Milosevics Serbien intervenerade militärt i andra före detta jugoslaviska stater med hänvisning till skyddet av dem som har serbiska pass. Och vi har anledning att minnas hur Hitler för lite mer än ett halvt sekel sedan använde just denna doktrin för att underminera och anfalla betydande delar av Centraleuropa”

Bildts bloggkommentar måste reta gallfeber på ryssarna och göra den svenske utrikesministern omöjlig som framtida fredsmäklare i konflikter där Ryssland är inblandade.

Men samtidigt visar Bildt att han trots mångmiljonmutan från holdingbolaget Vostok Nafta (som under Bildts tid i bolagets styrelse hade nästan alla sina tillgångar i Gazprom) faktiskt står fri. Det känns lite som att vi är tillbaka på 80-talet: Bildt skyddar oss från Ryssen och kalla kriget verkar vara tillbaka. Nu väntar jag bara på att Mona Sahlin ska bli påkommen med att snatta choklad igen. Helst av samma baneman som förra gången. (Leif Brännström. Det kallar jag en riktig reporter).

Och det känns som om vindarna från förr kittlar Bildt behagligt i nacken. Eller var sägs om det här citatet från Alla dessa dagar:

”Om vi kommer till Tbilisi eller ej vet vi inte, men vi har gjort bedömningen att det är värt och viktigt att försöka. Är det för mycket ryskt stridsflyg i luften – eller attackeras flygplatsen igen – hamnar vi någon annanstans.”

Nästa gång jag är i en leksaksaffär och ska gå på barnkalas ska jag köpa ett Stratego. Till mig själv.

I det blå

augusti 4, 2008

Första riktiga arbetsdagen på Newsmills kontor. Utanför fönstret hopar sig lätta om än oroliga moln över Vasastan – över Vasaparken, huset där Astrid Lindgren bodde, huset mittemot Eastmaninstitutet där slutscenerna i Bo Widerbergs ”Mannen på taket” utspelade sig, Wasahof som mer eller mindre var mitt natthärbärge under några år i början på 90-talet. Längst till höger i synfältet ser jag mitt gamla plugg, Adolf Fredriks musikskola, där jag led under sex svåra år.

Längst bort till vänster ligger Solnaslummens Blåkulla på vars tak jag lekte som barn.

Det är svårt att inte bli nostalgisk när man har utsikt över halva norra Stockholm.

Och att flytta tillbaka till Torsgatan 21 känns lite som att komma hem. PM och jag satt ju här medan Newsmill fortfarande bara var ett embryo. Den förste vi mötte i hissen vid återkomsten var CJ Bonnier som hälsade oss välkomna. Kaffet i kaffeterian på markplan är överlägset mycket bättre än både det på i DN-huset och det på Kungsgatan.

Första arbetsdagen har nästan känts oroväckande bra. Karin och jag enrollerar den ena stjärnskribenten efter den andra. Hittills har alla vi ringt till varit vänliga, entusiastiska och, bäst av allt, skrivvilliga.

Newsmills nytillträdde vd, PM, som varit lite onödigt patroniserande den senaste tiden fnular just nu lugnt med våra mejladresser och vår redaktionsplattform på nätet.

Harmonin är total. Men utanför viner det hårda vinda och det blir säkert en stormig höst.

Bye bye, Bonniers – see you in heaven

juli 31, 2008

Sista dagen på direktionsvåningen. Sedan flyttar vi in i egna lokaler. Måste erkänna att det känns lite vemodigt att flytta härifrån. Det gick ganska fort att acklimatisera sig här och det känns som att jag faktiskt gjort lite nytta.

Jag har noga övervakat installationen av porrdikten i entrén och jag har med större entusiasm än JB själv följt installationen av Mattan. Jag har för allas trevnads skull tjatat om att fruktskålarna på en anständig direktionsvåning ska vara fyllda och gnällt på den dåliga kvaliteten i kaffeautomaterna tills det faktiskt blev riktigt drickbart.

Ändå är det med en känsla av dåligt samvete jag sticker till Newsmills första nya lokaler. Frågan är om jag vågar berätta varför. Jo, jag gör det. Freedom of Speech är ju ett av Bonniergruppens ”core values”.

Saken är den att jag under min korta tid på här på Kungsgatan hänt att jag fått trösta gamla trotjänare som under löfte om meddelarskydd bett mig skriva på bloggen om hur hemskt det var att tvingas flytta från de gamla fina lokalerna i Bonnierskrapan. ”Jag saknar mitt rum med utsikt över hela stan, jag saknar alla mysiga lunchrestaurangr på Rörstrandsgatan – jag saknar till och med Jeanettes konstmuseeum. Jag känner mig så förödmjukad som tvångsförflyttats på det här sättet”, anförtrodde en i den gamla stammen av medarbetare mig.

När jag tänker på den ledsna medarbetaren känner jag mig lite skamsen. Det är nämligen så att Newsmill flyttar in högt, högt upp i, just det, Bonnierskrapan på Torsgatan.

Den magnifika utsikten. Det fina vilrummet. Möjligheten att stänga om sig. Fiket i den intilliggande Konsthallen – jag kan knappt bärga mig till på fredag då vi flyttar in på 17 våningen.

Men lite vemodigt känns det trots allt att lämna Kungsgatan.

Det har känts tryggt att ha Jamal i närheten. Casten Almqvist är ett fantastiskt bollplank. Och JB alltid lika fascinerande att följa på nära håll.

Men tråkigast är ändå att skiljas från direktionsvåningens First Lady, Maria Bölja. Det har varit ett sant nöje att få sitta bara en bänkrad bakom henne.

Är Winxclub ok?

juli 12, 2008

Karin, tack för klargörande svar. Survival of the fittest – så måste det vara.
En annan fråga till dig och alla dina elit-medie-feminist-kompisar:
Min sexåriga dotter läste i dag för första gången en publikation på egen hand. Den heter Winxclub och handlar om ett gäng tecknade barbieliknande girlpowertjejer.
Min dotter är mycket glad både över att hon läst och vad hon läst. Men är Winx-brudarna ok? Får era döttar läsa Winx?

Hur hon fick tag i blaskan? Tror att vi var inne i pressbyrån och plötsligt låg den i högen med saker jag förväntades betala.‘