Posts Tagged ‘Barack Obama’

Socialdemokraten Katrine Kielos efter nomineringen av Sarah Palin: Därför vill kvinnorna rösta på McCain

augusti 29, 2008

Kön kommer att fortsätta spela stor roll i den amerikanska presidentkampanjen. Sedan McCain i går nominerade Alaskas guvernör Sarah Palin har feminister reagerat. De har börjat organisera sig för att övertyga amerikanska kvinnor om att deras rättigheter knappast kommer att stärkas om Palin blir vicepresident.

Men McCain ligger redan bra till hos kvinnorna och nomineringen av en kvinnlig vicepresidentkandidat kan visa sig vara ett smart drag, anser KATRINE KIELOS, socialdemokratisk debattör.

 Förra och enda gången en kvinna var nominerad till vicepresident i USA, då gick det inget vidare. Walter Mondale och Geraldine Ferraro såg 1984 fantastiskt obekväma ut. Och kanske var det inte så konstigt? För hur ska man egentligen hantera en kvinnlig vicepresidentkandidat?

Varje gång Mondale och Ferraro skulle göra vad president och vicepresidentkandidater gör: dvs stå med den ena armen om den andres midja och den andra armen vinkandes i luften till massorna och kamerorna och ballongerna. Ja då såg de bara ut som ett som ett väluppfostrat medelålders par som vinkar av sina barn på garageuppfarten. Var det verkligen de här två som var bäst lämpade att försvara fastlandet när ryssarna rasslade med missilerna? USA var skeptiskt och medierna fick plötsligt helt nya frågeställningar att spekulera kring som exempelvis: ”kommer inte Joan Mondale bli förfärligt upprörd om hennes man upprepade gånger kommer hem sent till middagen och ursäktar sig med att han suttit i privat möte med vicepresidenten? ”

Även om detta inte var anledningen till att Reagan/Bush dunkade hem 49 stater med Walter Mondales hemstat Minnesota som enda undantag så spelade kön en stor roll i kampanjen 1984, vilket Ferraro något bittert konstaterat i sin självbiografi. Geraldine Ferraro gjorde folk obekväma. Ingen visste hur man skulle hantera faktumet att hon var kvinna..

Frågan är alltså om liknande ting kommer dryftas nu när John McCain har tillkännagett att Sarah Palin, den unga guvernören från Alaska, är hans vicepresidentkandidat och visserligen kan sådana diskussioner vara precis vad John McCain vill ha. När Cirkus Obama drar minst sagt fulla hus över halva världen kan McCains kampanj behöva kryddas med egentligen vad som helst som upprätthåller intresset. Men främst är valet av Sarah Palin ett sätt att komma år Hillary Clintons besvikna supporters. Och där spelar kön i allra högsta grad roll: Kvinnor under fyrtio svimmar på Barack Obamas kampanjmöten. Kvinnor över fyrtio gör det inte.

McCain leder bland kvinnor i fyrtioårsålder och än mer bland kvinnor över femtio. 18 miljoner kvinnor stödde Hillary Clinton i juni. När hon hoppade av sa 30 procent av dessa att de hellre skulle rösta på John McCain än Barack Obama.

De flesta av Hillary Clintons supportrar erkänner att Clinton gjorde ett par strategiska misstag i kampanjen, vilka kostade henne segern. Men de är upprörda ändå över styrkan i den sexism som drabbat Clinton.

Det har sålts T-shirts med texten ”Bros before Hos” med en bild av Barack Obama (the Bro) och Hillary Clinton (the Ho). Och gillar man inte den kan man alltid köpa nötknäckaren i form av en kostymklädd Hillary vars ben kan öppnas så att man mellan lår av hårt stål kan tja: knäcka nötter.

När män på ett kampanjmöte skrek ”Stryk mina skjortor” fick det viss uppmärksamhet i media men inte närmelsevis lika mycket uppmärksamhet som om någon skrikit ”putsa mina skor!” till Barack Obama.

När Hillary har kallats satmara, honjävel och manshatare är det många kvinnor som kunnat relatera och när ropen på att hon skulle dra sig ur primärvalet blev allt högre upplevde det som att de blev tillsagda att sitta ner och hålla tyst.

En stor anledning till att så många av Hillary Clintons supporters fortfarande är tveksamma till att stödja Barack Obama är alltså att de tycker att Clinton behandlats orättvist på grund av sitt kön.

John McCains växande popularitet bland kvinnor har under en längre period fött spekulationer att han skulle nominera en kvinna till vicepresident. Att välja en kvinna skulle vara ett sätt att nå ut till den stora gruppen oberoende väljare som kallas ”security moms”, mammor vars oro för nationens och barnens säkerhet förde George W Bush till seger när det begav sig.

Sarah Palin är en politiker som imponerat snabbt och rejält på det republikanska partiet. Och hon har stöd i de delar som är mest skeptiska till John McCain. Palin är dessutom en ung fembarnsmor: Bristol, Willow, Piper, Track och Trigg heter barnen. Hon jagar, åker hundsläde, har vunnit en skönhetstävling, och är lika mycket mot aborter som hon är för att borra djupt och länge efter olja. Å andra sidan är Palin oerfaren och guvernör i en stat med bara tre elektorsröster som i vilket fall som helst hade gått till John McCain.

Sedan tillkännagivandet av Sarah Palins kandidatur gjordes igår har den amerikanska feministiska rörelsen börjat mobilisera. Nu gäller det att övertyga besvikna Clinton-anhängare att deras rättigheter knappast företräds på lämpligt sätt av abortmotståndarna McCain och Palin.

Kön kommer med andra ord fortsätta spela en stor roll i den här kampanjen även efter Hillarys sorti.

KATRINE KIELOS

Katrine Kielos är skribent och tf chefredaktör för Dagens Arena.

Svenske Barack om amerikanske Barack: Därför är vår stam mest lämpad att styra USA

augusti 27, 2008

Obama fick sitt namn från sin farfars far. Enligt en luomyt är Obama en väldigt stark, böjd vandringskäpp. Vi luoer är stolta och Obama har visat sin vilja att följa och respektera luoernas vanor och sedvänjor.

Det skriver Obamas stambroder och svenske namne ODAWA BARACK OWINO och berättar varför just deras stam är så framgångsrik.

På torsdag håller Barack Obama sitt installationstal.

Jag är kenyan med mina rötter i folkgruppen luo, och jag kom till Sverige för åtta år sedan. Jag är gift med en svensk kvinna och vi har två barn – Sofia Akoth, fem år, och Truls Oduor, två år. Jag föddes den 4 juli 1963, vilket råkar ha stor betydelse i mitt liv. Det var året då Kenya blev självständigt, och den 4 juli är Amerikas nationaldag.

Luos kända historia sträcker sig tillbaka till 1400-talet. Förmodligen har vi vårt ursprung i Wau i södra Sudan. Luo är en nilotisk grupp, det vill säga ett folk som förflyttat sig söderut längs med Nilen för att sedan slå sig ner där vi lever idag; i Kenya. Luoerna och andra nilotiska stammar utgör 30 procent av Kenyas befolkning. Luoerna är den tredje största stammen i Kenya och utgör 13 procent av befolkningen, efter Luhya, 17 procent, och Kikuyos, 20 procent. Luoerna lever i Kenyas västra del, vid Victoriasjöns stränder. Det är den tredje största etniska gruppen i Kenya. Luos livnär sig i huvudsak av fiske och småskaligt jordbruk. Vårt språk kallas dholuo. Det område som domineras av luoer kallas Luoland. Detta är inte en officiell landsindelning, men namnet används flitigt på samma sätt som Kikuyuland, Masailand och så vidare.

För tillfället består den luoiska befolkningen av 23 sinsemellan besläktade stammar. Stammarna består av människor från samma distrikt eller del av Luoland. I varje stam finns ett antal klaner och underklaner. En klan består av en grupp människor som traditionellt bott i samma område, med olika inbördes kopplingar och relationer. En underklan kan vara en mindre del av klanen och bestå av människor från samma familj sedan generationer tillbaka. Man gifter sig inte inom sin egen klan. Jag själv är Ja-Gem (från området Gem), jag tillhör Kagolaklanen, och min underklan heter Jo-Kanyawade (efter min farfars farfar vid namn Nyawade). Sedan följer min farfars far, min farfar och slutligen min far. Obamas underklan är Ja-Alego (från Alegoområdet) och han härstammar från Ko-Ogelo. Efter honom kom farfars far, farfar och slutligen hans far Obama.

Luoernas kultur och livsstil är unik, stora delar av vardagslivet är kopplade till vår tro som bygger på respekten för våra förfäder. Luoerna tror på Nyasaye, som är Gud, och på Ruoth, som är kung. 90 procent av luoerna är kristna. 1915, under den koloniala regimen, skickade luoerna Odera Kang’o – ett visst områdes Ruoth – till Uganda. Där blev han så imponerad av den brittiska kolonin att han, när han kom tillbaka till Kenya, såg till att befolkningen anpassade sig till västerländska seder och bruk vad gällde till exempel barnuppfostran, klädsel och hygien. Luoerna lärde sig snabbt engelska och skaffade sig engelska vanor. Detta kom att spela en mycket viktig roll under förhandlingarna för Kenyas fredliga självständighet.

I den luoesiska kulturen är äktenskapet en mycket viktig institution och anses symbolisera hur den nya generationenen följer i förfädernas spår. En bröllopsceremoni har två steg. I det första, som kallas Ayie, skänker brudgummen en hemgift i form av pengar till brudens föräldrar för att dessa ska acceptera honom. I det andra skänker han gåvor i form av djur, till exempel kor, till svärfadern. Dessa bröllopsceremonier anses aldrig upphöra. I svåra tider kan svärföräldrarna kunna vända sig till svärsonen för extra hjälp. Äktenskapet anses vara en angelägenhet för hela samhället.

Luoerna värderar utbildning högt och anses vara en intellektuell folkgrupp. Den första afrikanska kenyanska advokaten var luoer – faktiskt från min egen hemort. Han hette C.M.G. Argwings Khodek, och han försvarade de anklagade från Mau-Mau-rörelsen i rätten. Mau-Mau var en rörelse som slogs för frihet och hjälpte Kenya i kampen för självständighet. Rörelsen hade sin bas i djungeln. På grund av detta hade de flesta av medlemmarna dreadlocks, vilket blev deras kännetecken.

Luoer utför inte omskärelse. I stället brukade de dra ut sex tänder, en sedvänja som inte längre praktiseras.

Luoer namnger sina barn efter de omständigheter som omger födseln: om det till exempel var en regnig eller solig dag. Om det regnar får en flicka heta Akoth och en pojke Okoth. Min son Odour föddes på natten, därav hans namn. Jag har en vän som föddes på en lerig dag, Ochuodho, och en som föddes vid vägkanten, Oyoo. Barn namnges också efter sina förfäder, med övertygelsen att själen reser vidare efter döden.

Man har berättat för mig att jag grät flera dagar i sträck efter min födsel. En dag kom min farfars far in till vår lägerplats. När han hörde mig gråta tog han mig i sina armar. Han pratade med mig och jag blev tyst och nöjd. Efter ett tag sade han att stora män inte gråter utan anledning. Från den dagen slutade jag gråta och fick mitt namn, Odawa, vilket betyder ödmjuk och mild. Min farfars far var en byäldste, en person som bemöts med respekt och som man vänder sig till för att råd.

Luoer har oftast mer än ett namn. Förutom ett luonamn får varje barn även ett kristet eller muslimskt namn. Mitt och Obamas tilltalsnamn, Barack, är ett kristet namn. Det swahiliska ordet baraka betyder dock välsignelse eller välsignad.

Obama fick också sitt namn från sin farfars far. Enligt en luomyt är Obama en väldigt stark, böjd vandringskäpp. Vi luoer är väldigt stolta och tror på vår egen egalitära ideologi. Om en ung man vill bygga ett väldigt bra eller dyrt hus bör han till exempel först bygga ett hus åt sina föräldrar, om de inte har råd.

Vissa luoler ser en luo på den amerikanska presidentposten som en chans för den egna familjen att få inflytande och kontakter. Många hävdar därför att Obama är deras kusin på ett eller annat sätt. I Kenya är begreppet kusin mycket vidare än i de flesta västländer. Någon i din åldersgrupp eller som tillhör din generation eller som har minsta lilla anknytning till din omedelbara familj, klan eller till och med hemort, kan kallas kusin. Samtidigt kan det också faktiskt vara sant, efter många års giftermål mellan klanerna. I samma anda kan någon som är äldre än du kallas och på vissa sätt anses vara din far eller mor.

Obama har visat sin vilja att följa och respektera luoernas vanor och sedvänjor. Det faktum att Obama gjorde resor tillbaka till sitt fädernesland visar på den respekten. När Obama var i Kenya såg han till att bygga en traditionell hydda, en så kallad simba, som alla söner enligt traditionen måste bygga på sin fars lägerplats. Inte förrän han hade gjort detta öppnades möjligheten för hans yngre styvsyskon att bygga sina simbas. Enligt traditionen måste de äldre syskonen bygga sina innan de yngre kan göra det. I Luoland visar lägerplatsens uppbyggnad, exempelvis hur husen är placerade, hur många söner som bor där och hur många fruar fadern har.

De förväntningar vi luoer har på Obama som USA:s president  är så stora att de är svåra att uttrycka i ord. I byarna finns det till exempel människor som inte ens har pass, men som är övertygade om att de kommer att kunna ta ett plan till USA, utan visum, om Obama vinner valet. För dem är detta rimligt eftersom Obama betraktas som en släkting.

Under de första åren av självständighet hade luoer och kikuyer mer politisk makt än andra stammar. Luoerna  var vid den tiden generellt sett mer utbildade än andra stammar, och kikuyerna hade spelat en avgörande roll i kampen för frihet från den tidigare koloniala regeringen. Oginga Odinga, luoer, erbjöds först posten som president. Han erbjöd sig dock att kliva åt sidan till förmån för Jomo Kenyatta, som satt i fängelse på grund av sin kamp för kenyansk självständighet och frihet. Den första kenyanska presidenten kom således direkt från den koloniala regeringens häkte i Kapenguria-fängelset och svor presidenteden 1963.

1966, efter att vicepresidenten Oginga Odinga avgått, betraktades luoer som oppositionella. Luoer marginaliserades under Kenyatta tills Daniel Arap Moi blev president 1978. Kenya hade ett enpartisystem från självständigheten fram till valet 2002. Odingas son, Raila Odinga, var en av de aktiva kenyaner som såg till att Kenya blev en flerpartistat. Just nu regeras Kenya av en koalitionsregering efter oenigheter om valresultatet. President är Mwai Kibaki och premiärminister är Raila Odinga.

Traditionell luomat är i princip majsmjöl som kokas i vatten under omrörning tills det är hårt nog, ungefär som kakdeg. Luoer kallar det kuon. Det kan ätas med alltifrån kycklinggryta till grönsaker. I en lantlig by är frukosten ofta gröt gjord på samma majsmjöl.

Luoer associeras med en musikstil som kallas benga. Dansstilen är elegant och behagfull, samtidigt som den rymmer både humor och lek. Musiken har en framträdande roll under exempelvis begravningar, fester och sport.

När det är begravning äger en ceremoni som kallas Tereburo rum. Ceremonins funktion är att samla och skapa samhörighet människor emellan och den pågår i minst en vecka. Trumbaserad musik spelas och acckompanjeras av sång. Övertygelsen är att deltagande i denna ceremoni förs närmare de nära och kära som gått bort. Vi tror att det för oss närmare själen som lämnar oss.

Under en ölfest, en så kallad Dudu, dansar man och dricker för att få god skörd. Ölen, exempelvis Busaa och chagaa, är bryggt lokalt på majsmjöl som kokats och jästs i flera veckor.

Brottning, som utförs till musik, kallas ramogi och har sina rötter i louernas gamla tiders försvarstekniker.

Luos använder sig också av musik för att jaga bort onda andar med många skepnader, nyawawa. Närhelst de gamla visa männen enades om att de tyckte att det hade skett många onda saker, till exempel dödsfall, satte de igång larmet. Vanligtvis börjar det med trummor och att människor på samma gång säger ”nyawawa”. Detta fortplantas från by till by och från plats till plats, och man tror att de som inte stämmer in har den onda anden omkring sig.

Många kenyaner och luoer har lämnat sina länder i jakt på ett annat sorts liv. Om en person hemifrån blir internationellt framgångsrik kan detta förbättra självkänslan hos människor – både hemma i Kenya och hos oss i diaspora. Kan Barack Obama, en svart, andra generationens invandrare, bli president i USA vågar andra också satsa på sina drömmar.

Låt mig avsluta med att önska Obama den allra bästa lycka, och att han därmed tar hem presidentposten till vårt distrikt: SIAYA, det är därifrån vi kommer!

ODAWA BARACK OWINO

Odawa Barack Owino är fastighetsskötare och driver egen städfirma. Han kom till Sverige som tränare för Kenyas damlandslag i handboll. Han stannade i Sverige sedan han träffat sin nuvarande svenska fru.

Översättning från engelska: Karin Eder-Ekman

Se Odawa Barack Owino i TV4 Nyhetsmorgon kl 07.45, torsdag 

Därför har Dick Erixon fel

juli 6, 2008

Ska – som alla andra – till Almedalen. Bland annat ska jag vara med i Tvekampen och debattera med Dick Erixon. Trodde att det skulle bli en ljum tillställning över ett glas rosé, men nu känns det som att det är två överladdade boxare som ska upp i ringen: DE har börjat veva på sin blogg flera dygn före Susanna Popova slagit i gonggongen, och naturligtvis måste jag försvara mig mot Timbros mest skoningslösa slugger.

DE gnäller på att sådana som Viggo Cavling och jag skriver om det privata, använder bloggen till att skvallra, kort sagt: skitar ner i DE:s fina bloggosfär.

Till mitt försvar kan man säga att Viggo och jag inte är ensamma, tvärtom. Blondinbella och Bildt till trots: Världens mest framgångsrika fulbloggare just nu är Barack Obama. Han är på inte mindre än 13 platser på nätet och berättar om vem han lunchar med, vilken musik han lyssnar på, vilken mat han föredrar. Han lägger ut bilder på allt och alla och – framför allt – samlar in en ohygglig massa pengar till sin kampanj.

Och här hemma har Carl Bildt en av landets populäraste bloggar. Till och med jag, en inbiten Bildt-kritiker – kan inte låta bli att charmas av hans blogg. Jag vill absolut veta i vilken bar i världen och med vem utrikesministern druckit sin nattfösare. Och jag vågar påstå att det stora intresset för Bildts blogg beror på att han på ett effektivt sätt kryddar sina officiösa analyser med lite privat tugg.

Men tillbaka till Barack: Jag tror inte ens DE vågar påstå att Barack Obamas fulbloggande inte spelar någon roll för den demokratiske presidentkandidatens framgångar.

Det skulle förvåna mig mycket om inte både Mona Sahlin och Reinfeldt gick att följa på Twitter och Flickr i nästa valrörelse. 

 

Dick, låt oss slå vad om saken. Den som förlorar får köpa äkta kubanska cigarrer (för det är väl sådana du röker) till den andre.