Posts Tagged ‘Katrine Kielos’

Socialdemokraten Katrine Kielos efter nomineringen av Sarah Palin: Därför vill kvinnorna rösta på McCain

augusti 29, 2008

Kön kommer att fortsätta spela stor roll i den amerikanska presidentkampanjen. Sedan McCain i går nominerade Alaskas guvernör Sarah Palin har feminister reagerat. De har börjat organisera sig för att övertyga amerikanska kvinnor om att deras rättigheter knappast kommer att stärkas om Palin blir vicepresident.

Men McCain ligger redan bra till hos kvinnorna och nomineringen av en kvinnlig vicepresidentkandidat kan visa sig vara ett smart drag, anser KATRINE KIELOS, socialdemokratisk debattör.

 Förra och enda gången en kvinna var nominerad till vicepresident i USA, då gick det inget vidare. Walter Mondale och Geraldine Ferraro såg 1984 fantastiskt obekväma ut. Och kanske var det inte så konstigt? För hur ska man egentligen hantera en kvinnlig vicepresidentkandidat?

Varje gång Mondale och Ferraro skulle göra vad president och vicepresidentkandidater gör: dvs stå med den ena armen om den andres midja och den andra armen vinkandes i luften till massorna och kamerorna och ballongerna. Ja då såg de bara ut som ett som ett väluppfostrat medelålders par som vinkar av sina barn på garageuppfarten. Var det verkligen de här två som var bäst lämpade att försvara fastlandet när ryssarna rasslade med missilerna? USA var skeptiskt och medierna fick plötsligt helt nya frågeställningar att spekulera kring som exempelvis: ”kommer inte Joan Mondale bli förfärligt upprörd om hennes man upprepade gånger kommer hem sent till middagen och ursäktar sig med att han suttit i privat möte med vicepresidenten? ”

Även om detta inte var anledningen till att Reagan/Bush dunkade hem 49 stater med Walter Mondales hemstat Minnesota som enda undantag så spelade kön en stor roll i kampanjen 1984, vilket Ferraro något bittert konstaterat i sin självbiografi. Geraldine Ferraro gjorde folk obekväma. Ingen visste hur man skulle hantera faktumet att hon var kvinna..

Frågan är alltså om liknande ting kommer dryftas nu när John McCain har tillkännagett att Sarah Palin, den unga guvernören från Alaska, är hans vicepresidentkandidat och visserligen kan sådana diskussioner vara precis vad John McCain vill ha. När Cirkus Obama drar minst sagt fulla hus över halva världen kan McCains kampanj behöva kryddas med egentligen vad som helst som upprätthåller intresset. Men främst är valet av Sarah Palin ett sätt att komma år Hillary Clintons besvikna supporters. Och där spelar kön i allra högsta grad roll: Kvinnor under fyrtio svimmar på Barack Obamas kampanjmöten. Kvinnor över fyrtio gör det inte.

McCain leder bland kvinnor i fyrtioårsålder och än mer bland kvinnor över femtio. 18 miljoner kvinnor stödde Hillary Clinton i juni. När hon hoppade av sa 30 procent av dessa att de hellre skulle rösta på John McCain än Barack Obama.

De flesta av Hillary Clintons supportrar erkänner att Clinton gjorde ett par strategiska misstag i kampanjen, vilka kostade henne segern. Men de är upprörda ändå över styrkan i den sexism som drabbat Clinton.

Det har sålts T-shirts med texten ”Bros before Hos” med en bild av Barack Obama (the Bro) och Hillary Clinton (the Ho). Och gillar man inte den kan man alltid köpa nötknäckaren i form av en kostymklädd Hillary vars ben kan öppnas så att man mellan lår av hårt stål kan tja: knäcka nötter.

När män på ett kampanjmöte skrek ”Stryk mina skjortor” fick det viss uppmärksamhet i media men inte närmelsevis lika mycket uppmärksamhet som om någon skrikit ”putsa mina skor!” till Barack Obama.

När Hillary har kallats satmara, honjävel och manshatare är det många kvinnor som kunnat relatera och när ropen på att hon skulle dra sig ur primärvalet blev allt högre upplevde det som att de blev tillsagda att sitta ner och hålla tyst.

En stor anledning till att så många av Hillary Clintons supporters fortfarande är tveksamma till att stödja Barack Obama är alltså att de tycker att Clinton behandlats orättvist på grund av sitt kön.

John McCains växande popularitet bland kvinnor har under en längre period fött spekulationer att han skulle nominera en kvinna till vicepresident. Att välja en kvinna skulle vara ett sätt att nå ut till den stora gruppen oberoende väljare som kallas ”security moms”, mammor vars oro för nationens och barnens säkerhet förde George W Bush till seger när det begav sig.

Sarah Palin är en politiker som imponerat snabbt och rejält på det republikanska partiet. Och hon har stöd i de delar som är mest skeptiska till John McCain. Palin är dessutom en ung fembarnsmor: Bristol, Willow, Piper, Track och Trigg heter barnen. Hon jagar, åker hundsläde, har vunnit en skönhetstävling, och är lika mycket mot aborter som hon är för att borra djupt och länge efter olja. Å andra sidan är Palin oerfaren och guvernör i en stat med bara tre elektorsröster som i vilket fall som helst hade gått till John McCain.

Sedan tillkännagivandet av Sarah Palins kandidatur gjordes igår har den amerikanska feministiska rörelsen börjat mobilisera. Nu gäller det att övertyga besvikna Clinton-anhängare att deras rättigheter knappast företräds på lämpligt sätt av abortmotståndarna McCain och Palin.

Kön kommer med andra ord fortsätta spela en stor roll i den här kampanjen även efter Hillarys sorti.

KATRINE KIELOS

Katrine Kielos är skribent och tf chefredaktör för Dagens Arena.

Annonser

Feministernas problem med Clinton vs Obama

juni 5, 2008

Nu när det är över börjar de feministiska analyserna kring Obamas seger över Clinton droppa in. Idag skriver både Anna Dahlberg i Expressen och Katrine Kielos på Dagens Arena med den helt riktiga grundanalysen att en kvinna på den amerikanska presidentposten inte nödvändigtvis skulle ha inneburit en seger för kvinnosaken; i praktiken. Att det inte heller var sexism som förde fram Obama på Clintons bekostnad äger säkert också sin sanning, även om de amerikanska mediernas Hillarybevakning präglats av misogyna påhopp från starten.

Däremot är det lite lustigt hur både Kielos och Dahlberg tar spjärn mot ett feministiskt konsensus som jag inte känner igen, åtminstone inte i förhållande till svensk debatt: den om Hillary som en symbol för att Kvinnor också Kan, och att detta symbolvärde borde vara överordnat Svart Man Kan också.

Är det inte snarare så att det från feministiskt håll varit väldigt tyst om just den här symbolproblematiken det senaste halvåret? Vilket i sig ter sig en smula märkligt, eftersom uppställningen Clinton/Obama samlar rätt många av de maktorningar som feminister idag mobiliserar en massa tankekraft för att hålla koll på – i andra sammanhang. Samhälliga assymetrier som handlar om ras, klass, kön, osv.

De flesta feminister skriver väl under på det personliga som politik, men jag skulle tippa att ganska många dragit sig för att diskutera Obama/Clinton som just symboler för någonting större. Det är en sak att koppla på hela den intersektionella teoriapparaten i förhållande till sammanhang och grupper. Att dra diskussionen till sin spets via två presidentkandidater verkar vara en helt annan; kanske farligare. Ingen vill liksom bli ertappad med att försöka rangordna förtryck.

Alltså: tystnad. Det är lite synd. En sådan diskussion hade varit ganska nyttig.

Tips till Janne Helin

april 18, 2008

Jag kan inte minnas när jag senast hörde någon uttrycka entusiasm över Bladets ledarsida.
Visst, Olle Svenning är på något konstigt sätt alltid läsvärd. Åsa Petersen har sin charm.
Men sedan Dieter Strand slutade skriva på sidan slutade jag hålla koll på den, och jag tror att den enda person jag hört uttrycka entusiasm över Helle Kleins rike är gamle kulturministern Bengt Göransson.
Det kanske säger något.
Men nu vet jag hur Janne Helin ska göra sin ledarsida till Sveriges piggaste: rekrytera Dagens Arenas redaktörer Nisha Besara och Katrine Kielos.
Deras sida är snabbare, smartae, och förmodligen mer citerad än Bladets – och det med 1/14 så stor redaktion som Bladet!
Idén är lika enkel som genial och jag förväntar mig att Helin och Brundin som tack bjuder mig på Sturehof, något de inte gjort på över ett halvår.