Finkultur

Sedan ett år tillbaka äter jag endast mitt eget bröd. Inte världens bästa bröd kanske, men väldigt mycket bättre än det låtsasbröd som finns på ICA. Brödet tar sex dagar att göra. Jag förstår att dagligvaruhandeln inte klarar vad som helst men jag förstår inte varför svenskt bröd i svensk dagligvaruhandel ska vara så förtvivlat uselt jämfört exempelvis bröd i tysk dagligvaruhandel, eller dansk för den delen. Mycket på ICA är på låtsas. Man säljer blaskigt låtsasöl i spännande förpackningar, röda och fina låtsastomater som smakar plast, låtsasgorgonzola som smakar jäst, låtsasprästost som inte smakar någonting och så den där genomusla fiskdisken som säljer fem dagar gammal strömming. Både Maxi i Nacka och Kvantum i Sickla har försökt sälja oätlig fisk över disk. När jag protesterade på Maxi sa expediten att ”färsk fisk inte är detsamma som ny fisk. Färsk fisk är fisk som inte varit frusen.” Sedan dess kontrollerar jag alltid gälarna. De ska vara kraftigt och friskt röda. Det mest upprörande är ändå brödet. Det är skandalöst svårt att få tag på riktigt bröd. Bagerinäringen domineras fullständigt av jättebagerier och de kortar alla processer som ger brödet smak och liv. De mindre bagerierna lever i en egen och mer lyxbetonad nisch och levererar till exklusiva saluhallar. Men man vet aldrig. Ölkvalitén på systemets utbud har förbättrats avsevärt sedan mikrobryggerierna kom. Sverige är faktiskt nu på väg att få tillbaka den gamla småskaliga bryggerikulturen vilket gör att man idag kan beställa ett hyggligt öl på många krogar. (Alltid på flaska!). Om fler och fler bagare väljer att öppna eget och om stormarknader begriper värdet av bra bröd kanske Sverige kan bli ett kulturland på riktigt.