Klockan klämtar

Kyrkklockorna ringer på andra sidan Järlasjön. Snö över krokusarna. Barn i backen. Takdropp från villataken. Jag är medlem i den där kyrkan. Har aldrig varit där men är döpt, konfirmerad, gift och har begravt en förälder i svenska kyrkan. Den funkar för mig, på ett personligt plan, på respektavstånd, och jag tycker det är ganska trevligt med kyrkklockor som ringer. Jag har bara ett problem med denna min kyrka – det är Aftonbladets chefredaktör som håller i predikan, nu på påskdagen och ganska ofta även andra helgdagar. Jag kanske är gammeldags, men jag har ingen lust att veta vilken politisk inställning prästen i min kyrka har. Och Helle Kleins politiska inställning känner jag bara alltför väl eftersom jag under många år hade till yrke att hålla reda på den och om hennes politiska inställning tycker jag inte. Jag tror inte jag håller med henne om nåt. Men hon är en sympatisk person och blir säkert en bra präst. Mitt problem är att denna sammanblandning mellan tro och politik är så fullständig att jag inte riktigt står ut som församlingsmedlem. Att jag inte står inte ut som läsare av AB:s alltmer kristna ledarsida är en sak och inte särskilt problematisk för fler än för mig, men jag undrar om svenska kyrkan egentligen gör rätt som upplåter predikstolen åt en ganska demagogisk vänstersosse och chefredaktör för Nordens största tidning. För mig får i alla fall kyrkklockan en annan klang än den jag önskar. Klein borde välja. Och politik och religion borde vara två separata storheter, även inom vänstern.

Etiketter: Aftonbladet, helle klein, vänstern