Test av millningen

januari 5, 2009 by

Detta är ett inlägg och nu vill jag milla på min blogg.

http://www.newsmill.se/millord/Newsmill

test

december 23, 2008 by

—- http://www.newsmill.se/millord/Newsmill

Nu kan man milla på bloggen

december 23, 2008 by

http://www.newsmill.se/millord/monarkin

september 5, 2008 by

test av pingback

Testav

september 4, 2008 by

Test av pingback.

Nu kör vi Newsmill öppet för alla

september 3, 2008 by

Från och med idag är newsmill.se öppet för alla. Beta-testet fortsätter, men tekniken klarar redan nu en större publik. Alla de texter vi beställt utifrån och publicerat här ligger nu på sajten.

Idag kan du läsa om:

•en professor i kvinnohälsa på Karolinska som tycker att fler kvinnor bör göra som Bristol Palin och skaffa barn tidigt.

•en stor debatt med Siewert Öholm i spetsen som tycker att Sverige bör återkristnas.

•Finlands förre president som anser att det var USA som stod bakom ubåtskränkningarna.

Dessutom söker vi skribenter och bloggare till dagens stora ämnen. Gå in på newsmill och läs mer.

Nu kör vi!

september 1, 2008 by

Nu är vi faktiskt uppe! Serven kraschade – som sig bör – efter bara några minuter då våra betaanvändare en masse kastade sig in på Newsmill. Men fantastiska Johanna och Bo på Bazooka som knackat Newsmill lovar att den är upp om bara några minuter igen.

Newsmill Weekend, Åsa Mattsson: Därför är bad boys sexigare än good guys

augusti 30, 2008 by

Jag har lärt mig hur man väcker mäns jaktinstinkt, hur man blir ett åtråvärt rådjur, en ängel i korsett som döljer sin styrka under ett sexuellt undergivet beteende. Men det finns inga ”riktiga” män och kvinnor. Vi måste sluta spela det spelet, skriver  ÅSA MATTSSON i ett svar till Zandén och Gyllenhammars inlägg här på Newsmill.

Vad är väl en bal på slottet? Vad är väl ett slag över munnen? Det är lätt att raljera över Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars kryptiska och frustrerade inlägg i sexualdebatten, där de ondgör sig över unga kastrerade småbarnspappor som inte har ögon för annat än sina små barn.

– När de borde vara kåta, virila och aggressiva, och vilja trycka upp kvinnor i hörnen. ”Riktiga” män är dominanta och har anständigheten att inte vika från den positionen så att vi kvinnor ska känna oss trygga i vår underordning och inte frukta att vi gemensamt kanske skulle kunna ändra sakernas tillstånd. Artikeln andas en oförmåga och ovilja att låta män visa andra sidor än de som ryms inom en gammal mansroll som påstås vara naturlig. Men den maskuliniteten är lika lite naturlig som det är bekvämt med korsett och stilettklackar.

Så varför spelar vi detta spel? För ett spel är det, ett rollspel, det har inget med natur att göra. 

Till skillnad från Zandén och Gyllenhammar är jag inte biologist. Har aldrig varit. Jag har aldrig trott att jag är ”en riktig kvinna”. De män vars knappar jag tryckt på och som tryckt på mina har jag aldrig trott vara ”riktiga män”. Bara bättre eller sämre skådespelare. Jag har varit högst medveten om att det är en roll jag spelat. Ändå har jag spelat den. Jag har lärt mig hur man väcker mäns jaktinstinkt, hur man blir ett åtråvärt rådjur, en ängel i korsett som döljer sin styrka under ett sexuellt undergivet beteende. 

Männen har i sin tur varit bredaxlade potenta krigare och jägare beredda att erövra landet, fälla bytet, eller rida djuret. Media och genusforskaren Anja Hirdman kallar förresten maskulinitet för ”slottsbyggande”, vilket ger den där scenen där Askungen sitter i fönstret och drömmer om prinsen ännu en dimension: Vad är väl en bal på slottet? 

Det kan förstås vara riktigt roligt att spela rollspel, men jag kan inte längre. I grunden är det vad min andra roman ”SalongF” handlar om. Försvarsmekanismerna fungerar inte längre. Jag kan inte längre hindra mig själv från att se min egen styrka och inte heller hindra mig själv från att veta vad jag vet, och då kan jag inte längre spela det här spelet. Manus är för dåligt. Scenografin stinker. Kostymerna är taffliga. Jag vill inte längre bli regisserad av patriarkatet. Gudarna ska veta att jag har spelat spelet, länge. Ja, inte i offentligheten, men i relationer. 

Frågan är varför det tagit mig så lång tid; att sluta spela spelet. Varför faller så många kvinnor för aggressiva, dominanta, destruktiva, till och med farliga män? Varför är bad boys sexigare än good guys? Kanske de här männen agerar ut den vrede som kvinnor istället förtränger. Att visa vrede och den egna styrkan är för många kvinnor det samma som att be om att bli övergivna. Många kvinnor tror att de ska bli utsatta i skogen om de vågar visa sina känslor och förmågor. Då blir de dömda och glömda oattraktiva livsfarliga häxor som ingen vill ha. Små flickor lär sig tidigt att vara till lags. Duktiga, vänliga, uppmärksamma på andras behov, särskilt mäns behov av vår tillgänglighet och vår beredvillighet att tillmötesgå deras önskningar. Kvinnor förstår tidigt att lägga sig till rätta i männens begär. Eller att få det att se ut som om vi gör det.

Därför har kvinnor lärt sig att hålla fast vid sin spelade undergivenhet, inta sin underposition till synes frivilligt. Till och med bli upphetsade av den. Det är både kortsiktigt skuldbefriande och ger belöning i form av bekräftelse och närhet. Att välja aggressiva, dominanta män är ett mer effektivt sätt att fly från sig själv och den man kanske verkligen är, än att välja en man som inte spelar sin dominanta roll lika övertygande. Ju mer tillbakaträngd kvinnan känner sig och ju räddare hon är för sin egen styrka, desto större behov har hon av att hålla upp den dominanta mannen som en sköld och projektionsskärm. Så fångas mannen och kvinnan i låsta positioner som överordnad-underordnad i en polariserad sexuell könsstruktur.

Men träffar man någon och verkligen drabbas av kärlek, så att mänskligheten hos båda träder fram i maskeraden, så håller inte det där spelet. Då faller maskerna och de gamla replikerna, den trånga rollen ger ingen ledning. Både ”den riktiga mannen” och ”den riktiga kvinnan” famlar. Då är vi bortom fallos och ett slag över munnen skulle faktiskt inte hjälpa. 

ÅSA MATTSSON

Åsa Mattsson är journalist och författare. Just nu är hon aktuell med romanen ”Salong F”, som är en uppgörelse med sin egen (spelade) roll i patriarkatet.

Socialdemokraten Katrine Kielos efter nomineringen av Sarah Palin: Därför vill kvinnorna rösta på McCain

augusti 29, 2008 by

Kön kommer att fortsätta spela stor roll i den amerikanska presidentkampanjen. Sedan McCain i går nominerade Alaskas guvernör Sarah Palin har feminister reagerat. De har börjat organisera sig för att övertyga amerikanska kvinnor om att deras rättigheter knappast kommer att stärkas om Palin blir vicepresident.

Men McCain ligger redan bra till hos kvinnorna och nomineringen av en kvinnlig vicepresidentkandidat kan visa sig vara ett smart drag, anser KATRINE KIELOS, socialdemokratisk debattör.

 Förra och enda gången en kvinna var nominerad till vicepresident i USA, då gick det inget vidare. Walter Mondale och Geraldine Ferraro såg 1984 fantastiskt obekväma ut. Och kanske var det inte så konstigt? För hur ska man egentligen hantera en kvinnlig vicepresidentkandidat?

Varje gång Mondale och Ferraro skulle göra vad president och vicepresidentkandidater gör: dvs stå med den ena armen om den andres midja och den andra armen vinkandes i luften till massorna och kamerorna och ballongerna. Ja då såg de bara ut som ett som ett väluppfostrat medelålders par som vinkar av sina barn på garageuppfarten. Var det verkligen de här två som var bäst lämpade att försvara fastlandet när ryssarna rasslade med missilerna? USA var skeptiskt och medierna fick plötsligt helt nya frågeställningar att spekulera kring som exempelvis: ”kommer inte Joan Mondale bli förfärligt upprörd om hennes man upprepade gånger kommer hem sent till middagen och ursäktar sig med att han suttit i privat möte med vicepresidenten? ”

Även om detta inte var anledningen till att Reagan/Bush dunkade hem 49 stater med Walter Mondales hemstat Minnesota som enda undantag så spelade kön en stor roll i kampanjen 1984, vilket Ferraro något bittert konstaterat i sin självbiografi. Geraldine Ferraro gjorde folk obekväma. Ingen visste hur man skulle hantera faktumet att hon var kvinna..

Frågan är alltså om liknande ting kommer dryftas nu när John McCain har tillkännagett att Sarah Palin, den unga guvernören från Alaska, är hans vicepresidentkandidat och visserligen kan sådana diskussioner vara precis vad John McCain vill ha. När Cirkus Obama drar minst sagt fulla hus över halva världen kan McCains kampanj behöva kryddas med egentligen vad som helst som upprätthåller intresset. Men främst är valet av Sarah Palin ett sätt att komma år Hillary Clintons besvikna supporters. Och där spelar kön i allra högsta grad roll: Kvinnor under fyrtio svimmar på Barack Obamas kampanjmöten. Kvinnor över fyrtio gör det inte.

McCain leder bland kvinnor i fyrtioårsålder och än mer bland kvinnor över femtio. 18 miljoner kvinnor stödde Hillary Clinton i juni. När hon hoppade av sa 30 procent av dessa att de hellre skulle rösta på John McCain än Barack Obama.

De flesta av Hillary Clintons supportrar erkänner att Clinton gjorde ett par strategiska misstag i kampanjen, vilka kostade henne segern. Men de är upprörda ändå över styrkan i den sexism som drabbat Clinton.

Det har sålts T-shirts med texten ”Bros before Hos” med en bild av Barack Obama (the Bro) och Hillary Clinton (the Ho). Och gillar man inte den kan man alltid köpa nötknäckaren i form av en kostymklädd Hillary vars ben kan öppnas så att man mellan lår av hårt stål kan tja: knäcka nötter.

När män på ett kampanjmöte skrek ”Stryk mina skjortor” fick det viss uppmärksamhet i media men inte närmelsevis lika mycket uppmärksamhet som om någon skrikit ”putsa mina skor!” till Barack Obama.

När Hillary har kallats satmara, honjävel och manshatare är det många kvinnor som kunnat relatera och när ropen på att hon skulle dra sig ur primärvalet blev allt högre upplevde det som att de blev tillsagda att sitta ner och hålla tyst.

En stor anledning till att så många av Hillary Clintons supporters fortfarande är tveksamma till att stödja Barack Obama är alltså att de tycker att Clinton behandlats orättvist på grund av sitt kön.

John McCains växande popularitet bland kvinnor har under en längre period fött spekulationer att han skulle nominera en kvinna till vicepresident. Att välja en kvinna skulle vara ett sätt att nå ut till den stora gruppen oberoende väljare som kallas ”security moms”, mammor vars oro för nationens och barnens säkerhet förde George W Bush till seger när det begav sig.

Sarah Palin är en politiker som imponerat snabbt och rejält på det republikanska partiet. Och hon har stöd i de delar som är mest skeptiska till John McCain. Palin är dessutom en ung fembarnsmor: Bristol, Willow, Piper, Track och Trigg heter barnen. Hon jagar, åker hundsläde, har vunnit en skönhetstävling, och är lika mycket mot aborter som hon är för att borra djupt och länge efter olja. Å andra sidan är Palin oerfaren och guvernör i en stat med bara tre elektorsröster som i vilket fall som helst hade gått till John McCain.

Sedan tillkännagivandet av Sarah Palins kandidatur gjordes igår har den amerikanska feministiska rörelsen börjat mobilisera. Nu gäller det att övertyga besvikna Clinton-anhängare att deras rättigheter knappast företräds på lämpligt sätt av abortmotståndarna McCain och Palin.

Kön kommer med andra ord fortsätta spela en stor roll i den här kampanjen även efter Hillarys sorti.

KATRINE KIELOS

Katrine Kielos är skribent och tf chefredaktör för Dagens Arena.

Sahlin bloggar direkt från Denver: Nu åker jag hem

augusti 29, 2008 by

DENVER. 07.15. Nu åker jag hem. Och den 4 november är valet. Fantastiskt att ha fått vara med!. Obama och Biden har nu inlett kampen om Vita huset. Den 4 november vet vi om det blir en republikansk eller en demokratisk president. Konventet är nu slut. Obama har visat vilket USA han vill se. Om några år kanske vi blickar tillbaka och minns Denver som den plats där startskottet för ett annat USA gick. Efter 8 år är Bush för många synonymt med hela USA. Av hans år kommer vi att minnas invasionen av Irak, Guantanamo, skattesänkningar för de rika, sveken i klimatfrågan o den extrema hållningen i abort o värderingsfrågorna.

Men långt ifrån hela USA höll med i början, minns hur nära det var att Gore vann valet 2000.

Blir det 8 år till med den politik som Bush fört? Det blir EN mycket viktig fråga för många amerikaner och för oss i Sverige och Europa. McCain har distansierat sig från delar av Bush politik men i grunden blir det mer av den republikanska linjen om McCain får ta över.

Jag och många andra jag mötte i Denver är rädda för den bild USA fått internationellt. Den grundläggande skillnaden sammanfattade Bill Clinton träffande i sitt tal: ”Ska USA bli känt som The power of exempels in US or the exemples of the US power.” Den nationella orättvisa politiken har kombinerats med en internationell maktpolitik. Det har betytt stora skattesänkningar för de rikaste. Inte sedan 20-talet har klyftan mellan rik och fattig ökat så mycket i USA. Arbetstillfällena har blivit färre, inkomsterna för löntagarna krympt, statsskulden har skenat och huspriserna fallit. Obama gav i sitt tal besked om att det blir förändring. Det blir ett annat USA.

MONA SAHLIN


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.